Fru talman! Först och främst visar de forsknings-
rapporter och utvärderingar som har gjorts av Skol-
verket att det inte finns något entydigt samband mel-
lan resurser och resultat. Jag tillhör inte dem som tror
att pengarna inte har betydelse och att skolorna inte
behöver mer pengar, men det är inte så att man för att
få bättre resultat nödvändigtvis och enbart klarar sig
med mer pengar. Det är andra åtgärder som behövs.
Något som utvärderingarna mycket tydligt visar är
att individuell uppföljning är nödvändig. Betyg är ett
sätt - det finns många andra - att individuellt följa
upp vad en elev åstadkommer eller inte åstadkommer.
Att det inte fungerar i dag beror på att det kommer för
sent, är för trubbigt osv., och en massa problem är
förenade med det. Vi vill göra någonting för att åt-
gärda det.
Det går inte att säga att resurserna löser proble-
men. Det är helt fel. Jag tror också att det är nödvän-
digt att ta upp diskussionen om den romantiska synen
på utbildningen. Självklart är motivation det vikti-
gaste för inlärning, men det är inte självklart för barn
och ungdomar att vara intresserade. Vi vet att intres-
set för matematik och naturvetenskapliga ämnen är
lågt. Det är klart att mycket måste göras genom en
vitalisering av pedagogiken, men jag tror också att
man ibland är tvingad att göra sådant som inte är kul.
Det behövs en liten push för att det ska hända någon-
ting.
Att eleven får ett betyg i matematik har betydelse.
Det är ett pedagogiskt verktyg som man kan använda,
om det är rätt utformat. Det ska inte underskattas. Det
vore olyckligt om vi fick en situation där bara intres-
set fick prägla vad eleverna skaffar sig undervisning
om. Då skulle vi icke kunna rekrytera naturvetare,
något som vi redan i dag har problem med. Jag tror
tyvärr att vi inte får vara överromantiska i dessa frå-
gor.