Herr talman! Jag ska börja med att yrka bifall till
reservation 1 under punkt 1. Vi moderater står givet-
vis bakom övriga moderata reservationer. Men för
tids vinnande avser vi att yrka bifall enbart till denna
första del av reservationen.
Det betänkande som vi nu ska behandla rör frågor
som riksdagens ledamöter har tagit upp i samband
med den allmänna motionstiden förra året samt några
från 1999. Sammanlagt rör det sig om närmare 300
motionsyrkanden av vitt skilda slag. Det handlar om
övergripande frågor, skolpliktens innebörd, elevin-
flytande, betyg, mobbning och mycket annat. Man
kan säga att motionerna belyser den bredd och det
engagemang för skolan och skolans uppgifter som
finns i vårt land.
Samtidigt kan man konstatera att betänkandet
också visar problemen med skoldebatten. Det finns så
många hjärtefrågor, och det råder en viss förvirring
om vem som egentligen har ansvar för vad.
Utbildningsutskottet har nu valt att resolut lägga
en del motioner i en avdelning för sig just för att
markera att de tar upp sådant som riksdagen med
rådande styrsystem faktiskt inte ska fatta beslut om.
Denna avgränsning är inte enkel. Riksdagen kan
naturligtvis i princip ha synpunkter på allt. Men vi har
varit överens om att ansvaret för skolan innebär att vi
måste prioritera vilka frågor som vi arbetar med här.
En av de centrala frågorna rör skolplikten och
rätten till utbildning. Det är ju fundamenten i skolpo-
litiken. Men med det sönderfall vad gäller grundsko-
lans kvalitet som rapport efter rapport visar så är det
viktigt att påminna om grunderna för den obligatoris-
ka skolan. Jag delar utskottsmajoritetens uppfattning
att skolplikten som den är formulerad i skollagen ger
stort utrymme för flexibilitet i den meningen att un-
dervisningstiden kan anpassas efter den enskilde
eleven. Flexibel skolstart gäller också, dvs. att elever
har rätt att börja i grundskolan redan vid sex års ålder,
och man kan sluta grundskolan tidigare eller senare
beroende på om man har inhämtat de kunskaper som
skolan ska ge. Men detta är ju på papperet i våra lagar
och regler.
Vad vi moderater ser som ett problem är att in-
formationen om och användningen av denna flexibi-
litet saknas. Föräldrar får sällan veta om möjligheter-
na. Och jag vågar påstå att få elever erbjuds ett extra
år i grundskolan, trots att det ofta är just vad de skulle
behöva. Och vår reservation, som jag har yrkat bifall
till, handlar ju om just detta. Vi anser att grundskolan
måste ta ett större ansvar för att ge alla elever de
kunskaper som grundskolan ska ge. Mycket mer kan
och måste ske tidigt. Men som läget är kan man inte
bara lämna tusentals elever som inte har fått rätt stöd
med ett kryss efter nio år.
Frågan är varför majoriteten inte vill arbeta med
detta, att använda grundskolans kompetens för att se
till att alla elever når de avsedda målen, eftersom vi
vet att det är så nödvändigt. Vi efterlyser alltså ett
mer kraftfullt agerande för att använda lagens ut-
rymme och mening, inte förändringar i lagen. Och det
är fel, som socialdemokraterna och utskottsmajorite-
ten säger, att det är bra som det är. Det krävs faktiskt
initiativ och aktivitet på detta område.
Vi har också i denna första reservationsdel pekat
på en liten men betydelsefull brist i nuvarande regler.
Saken är den att elever ju kan börja skolan tidigare än
normalt vid sju års ålder. Men man måste börja när
man har fyllt sju år. Vi vill ge utrymme för att vänta
ytterligare ett år med skolstarten. Bakgrunden är att
det finns en del barn, inte minst flykting- och adop-
tivbarn, som på grund av sin bakgrund behöver mer
tid för att utvecklas och anpassa sig till att börja sko-
lan och arbeta med det som där gäller.
Jag har tagit del av en del fall där alla inblandade,
föräldrar, förskolepersonal, psykologer, kuratorer,
läkare, osv., vädjat och vältaligt och väl underbyggt
beskrivit goda skäl för att vänta ett år till med skol-
starten. Men med nuvarande regler, som skollagen är
skriven, så kan sådan dispens inte ges. Jag tycker att
det måste bli möjligt. Och jag begriper inte varför
socialdemokraterna motsätter sig det.
Herr talman! Jag har pekat på att det krävs insat-
ser för att se till att skollagens utrymme för hänsyn
till varje elevs behov och förutsättningar tas till vara.
Jag har också pekat på ett skönhetsfel som är alldeles
onödigt men som skapar onödiga problem för mycket
känsliga barn. Majoriteten säger nej. Man vill inte se
dessa problem. Man hänvisar till att allt är bra som
det är.
Långsiktigt är detta en olycklig inställning, därför
att det undergräver tilltron till och respekten för de
fundament som grundskolan vilar på. Jag tror att det
är viktigt med den skolpolitiska debatt som vi har i
dag, att vi har en fast förankring i fundamenten. Och
då ska vi inte ha onödiga problem, och då ska vi se
till att skolor, kommuner och andra aktörer också kan
använda och förstå innebörden av de regelverk som
gäller. Därför borde man bifalla vår reservation och
även i övrigt ta en del initiativ. Just nu förs nämligen
ofta en debatt som visar att många aktörer inte vet
vad som gäller. Och vi har ju också i utvärderingar
från Skolverket och andra kunnat konstatera att
kommuner och andra inte känner till och inte använ-
der de grundläggande reglerna för hur grundskolan
ska ordnas och vilka rättigheter och möjligheter som
lagen ger utrymme för. Det här behöver vi ändra på,
och det är väl det minsta man kan begära om vi ska
börja reda ut de problem som finns när det gäller
resultaten i skolan.
När det gäller övriga frågor återkommer jag
eventuellt i något replikskifte.