Fru talman! Jag ska inte kivas med Eva Johansson
och tjafsa om vem som varit ute i flest skolor och
tittat närmare på verkligheten, utan den verkligheten
får väl var och en bedöma.
Sanningen är ju den att det när det gäller elevin-
flytande har visat sig att i stället för ökat elevinfly-
tande med stigande ålder har blivit precis tvärtom.
Det vet Eva Johansson också. I stället för att föräldrar
har ökat sitt engagemang börjar Hem och Skola-
föreningen att leva en tynande tillvaro. Det vet Eva
Johansson också.
Jag tycker inte att vi ska skönmåla bilden. Där-
emot ska vi tala om hur den är och försöka hitta lös-
ningar för att komma vidare.
När jag talar om människovärde inbegriper jag
också min egen upplevelse av mig själv - min egen
bild av mina möjligheter och min förmåga. Det är i
det sammanhanget som jag drog in detta med att
betygen är ett viktigt komplement till utvecklings-
samtalen. Det handlar alltså om att jag själv ska förstå
hur långt, hur nära och i vilken grad, jag har nått de
mål som finns i skolan. Därför är betygen viktiga.
Men vad vi vill ha är fler betygssteg. Där är det lite
väl trubbigt, så lärarna får i dag sätta plus och minus
osv.
Visst är pengar jätteviktigt. Vi kristdemokrater har
hela tiden arbetat för mer pengar till skolan men detta
är inte den enda lösningen om vi har ett system som
gör att människor likformas.
När grundskolan blev till och i samband med idé-
erna från 1946 års skolkommission hade vi en upp-
delning som var sådan att man fick fördjupa sig i och
läsa fler ämnen och fler områden. Jag tycker att det
finns en svårighet i de grupperingar och i den verk-
samhet som nu finns i och med att alla i lika hög grad
måste ha de här delarna.
Om skolan är kompensatorisk kan vi väl låta de
elever som från början haft andra villkor få vad de
behöver. Det är vad jag menar med flexibilitet.