Fru talman! Jag skulle vilja höra lite grann om
detta med individualiseringen och flexibiliteten i
kombination med betygsdiskussionen. Jag kan inte
riktigt förstå var individualiseringen kommer in om
man inte kan använda betyg som ett komplement till
utvecklingssamtalen.
Det är väldigt mycket som avhandlas i skolans
värld. De här betygen är ju faktiskt utformade och
konstruerade utifrån kriterier för de mål som ska
uppfyllas. När ska den enskilda eleven få känna och
veta att nu har man nått det här målet och nu har man
nått nästa mål? Det skulle vara ett slags kvitto på att
en viss del är uppnådd. Det har vi ju i princip på alla
andra områden i samhället.
Jag ser betygen som en viktig del av individens
möjligheter att få ta del av den bedömning som sker
av hennes eller hans kunskapsutveckling. Jag ser det
som ett viktigt kommunikationsmedel och som ett
komplement till utvecklingssamtalen för att tala om
för föräldrar hur långt deras barn har kommit.
Faran är ju nu att ni gör hela skolan mer och mer
kollektivistisk. Det gör att individen inte känner sitt
rättmätiga människovärde i de här sammanhangen.
Lärandet är ju en sådan viktig del av arbetet i skolan.
Hur tänker ni om betygen? Vilken vokabulär ska vi
använda? Vi kan inte ha hela meningar om varenda
kunskapsdel i alla olika ämnen.