Fru talman! Skolpolitik på Folkpartiets vis - bar-
nen jagas av polis. Jag kommer osökt att tänka på det
talesättet när jag lyssnar på Ulf Nilssons sätt att lösa
problemen i skolan. Varje gång någonting händer
som inte är lämpligt bör man polisanmäla - så upp-
fattar jag Folkpartiets budskap. Jag tror att det väldigt
ofta finns betydligt bättre sätt att lösa konflikter i
skolan än att ropa efter polis och hårdare tag.
Ulf Nilsson ställer en fråga till mig som rör civil
olydnad och säger sig vara okunnig. Det sista är för-
stås uppenbart och hade kunnat lösas om Ulf Nilsson
och Folkpartiet hade tagit del av antingen den motion
som är väckt av vänsterpartister i den här frågan,
någon av de många handböcker i civil olydnad som
finns utgivna eller just den utredning jag refererade
till, SOU 1999:101 Olydiga medborgare.
Civil olydnad handlar inte om lagbrott i allmän-
het. I stället handlar det om att man vid tillfällen där
allvarligare, större värden kränks av ett beslut som är
fattat eller en lag som genomförs bryter mot lagen,
medvetet och öppet, och dessutom tar straffet för det
lagbrott som man har begått. Det är ett sätt att genom
ifrågasättande stärka demokratin.
Jag har avslutningsvis en fråga till Ulf Nilsson.
Man talar i en reservation om skolan som en mur-
bräcka mot segregation. Min enkla fråga till Ulf Nils-
son är: Om man vill bryta segregationen, inte minst
inom skolans område, varför motsätter man sig då
gång efter gång särskilda insatser i de områden som
av många betraktas som problemområden, där de
sociala behoven är sådana att mer pengar helt enkelt
behövs? Då låter det lite hycklande att samtidigt tala
om att man vill bryta segregationen.