Fru talman! Jag lyssnar, och jag hör vad Eva Jo-
hansson säger när det gäller betygen och framtiden.
Jag ser fram emot ett kommande arbete där vi kan
försöka skapa en skola - både gymnasieskola och en
högre utbildning - där det inte längre är nödvändigt
med betygen som urvalsinstrument. Vi är uppenbarli-
gen överens om att betygen inte är särskilt bra ens på
detta. Därför ska vi väl gemensamt försöka sträva i en
sådan riktning att vi på sikt kan avskaffa betygen. Det
har varit vårt mål länge.
När det gäller sex- och samlevnadsundervisningen
så kan man ju välja att göra som Eva Johansson och
säga att allt är gott och väl - för så upplever jag sva-
ret. Rektor har ansvaret, och det ska fungera. Proble-
met är att det trots allt inte fungerar. I den nationella
kvalitetsgranskning som Skolverket genomförde 1999
på uppdrag av regeringen är resultatet mycket tydligt:
Det fungerar inte på väldigt många skolor runtom i
landet. Trots att rektor har detta uppdrag, som Eva
Johansson nämner, så angav Marita Ulvskog i en
debatt som vi förde för ett år sedan att man ville göra
mer och bryta utvecklingen. Och inte bryter man
utvecklingen genom att en gång till säga att man ska
göra det som man en gång tidigare har sagt att man
ska göra! Tvärtom måste nya initiativ tas och nya
insatser göras. Vi har lagt fram ett stort antal sådana
förslag.
Låt mig ta ett exempel. Vi nämner möjligheten att
granska läromedel. Vi får till svar från majoriteten att
någon särskild statlig granskning av innehållet i lä-
romedel inte förekommer. Nej, just det - det är därför
vi skulle vilja att en sådan genomfördes.
Med läromedel kan man mena väldigt mycket.
Man kan avse allt som används i undervisningen för
att man ska kunna lära sig någonting. Men man kan
också begränsa det något. Så har man t.ex. gjort i det
utmärkta material som jag nu har i min hand. Det
heter Genus och text: När kan man tala om jäm-
ställdhet i fysikläromedel? och är en rapport från
Skolverket. Den handlar alltså om jämställdhet i fy-
sikläromedel, och den ger en mycket bra bild och är
ett bra underlag för många lärare som vill genomföra
en kritisk granskning av den egna situationen och
undervisningen.
Varför finns det inte mer material av just den här
typen? Uppenbarligen görs ju sådana här granskning-
ar ibland. Vi föreslår att de ska göras oftare, men
Socialdemokraterna vill avslå det. Varför?