Skolan

Fru talman! Det har varit intressant att sitta och

lyssna på skoldebatten i dag - intressant därför att

det, som jag tycker, har kommit ett par nya vändning-

ar här under förmiddagen denna dag men också in-

tressant därför att man framför allt från vänsterhåll,

och också från högerhåll, har talat om flexibilitet.

Från vänstern har både socialdemokrater och vänster-

partister talat om rätten till kunskap i grundskolan.

Tråkigt är att man inte kan se i betänkandet, i för-

slag till beslut i riksdagen, att vi inte har möjlighet att

vara med och påverka och säga: Det här är vår nya

skolpolitik.

Nu ska vi vara med på att säga att alla elever i

grundskolan ska få självkänsla och fortsätta i livet

med en trygghet som bas och med vetskap om att

man kan klara av vad man har lust att göra. Det

handlar alltså om att säga: I grundskolan ska du gå

och du ska ha rätt att gå ut med godkända kunskaper.

Tyvärr har vi inte sett det.

Vi i Centerpartiet vill satsa stort och lyfta skolan,

men inte bara genom ökade resurser. Centerpartiet är

det parti som har satsat väldigt mycket - mer än rege-

ringen - på skolan, både direkt ut till kommunerna

och på särskilda program för läs- och skrivutveckling

samt matematik. Tyvärr går det inte att se våra förslag

i dagens betänkande. Det beror på att vi i Centerparti-

et inte hade möjlighet att ha med någon vid utskottets

justering.

Därför, fru talman, yrkar jag bifall till motion 239

avseende yrkande 3.

Egentligen kan hela skolpolitiken och frågan om

skolan göras väldigt enkel genom att vi säger: Vi ska

ge, och det krävs, en bra start för alla i livet. Vi som

sitter i denna kammare har möjlighet att ge kommu-

ner och skolor resurser, förutsättningar, för att elever,

barn, ska få denna rätt till en bra start.

Att en skola skickar ut barn som är oförberedda

för fortsatt lärande, som har otillräckliga kunskaper

för det moderna yrkeslivet eller som saknar kunska-

per för att delta i samhället runtomkring är inte bara

ett svek, utan det är t.o.m. ett livslångt svek som vi

ställer oss bakom - ett svek som sällan, om ens nå-

gonsin, går att göra ogjort. Detta bidrar till en social

klyvning i vårt samhälle.

Som jag och Centerpartiet ser saken ska skolan ge

alla elever en lust att lära. Det ska finnas en nyfiken-

het och en lust. Skolan ska uppmuntra eleverna att

tillföra sig kunskaper. Kunskap är ju makt - makt att

vara med och förändra sitt eget liv, makt att kunna se

till att man är med och påverkar i samhället och makt

att se till att den rätta kunskapen bärs.

Jag är helt övertygad om att kunskap är den enda

hållbara vägen fram till verklig social utjämning och

lika möjligheter för alla. Detta är den absolut vikti-

gaste välfärdsfrågan.

Som många sagt här i kammaren i dag har vi flera

gånger tidigare diskuterat skolan. Vi har också visat

på statistiken. Var tionde elev går ut grundskolan utan

godkända betyg. Vi vet dessutom att var femte elev

på högstadiet har svårt att läsa och förstå en vanlig

dagstidning. Trots detta ser vi inte på riksdagens bord

några tydliga och nya förslag till beslut. Det är dags

att sätta in krafter!

Eva Johansson visade på att ökade resurser kom-

mer till och det är väldigt bra. Men var finns helhets-

synen? Var finns den syn som säger att det nu är dags

att ändra på skollagen, att det nu är dags att se till att

eleverna ska få rätt till kunskap, att det nu är dags att

se till att vi ger de tydliga redskapen för lärare, för

föräldrar och för pedagoger i skolan?

Ibland är det som att jag börjar tro att det här är en

ideologisk fråga men jag hoppas verkligen att det inte

är så. För mig är det naturligt att tro att varje männi-

ska - varje barn och varje elev - har möjlighet att

lyckas, har möjlighet att få sina kunskaper i skolan.

Detta står i stark kontrast till dem som säger: Vi

måste acceptera ett visst svinn på vägen. Vi sänker

ribban lite grann så att alla kommer över på första

försöket. Men det är att misstro dem som arbetar i

skolan och framför allt är det att dra undan mattan för

eleverna i skolan. Jag vägrar att vara med på beslut

som innebär att vi återigen ska standardisera, centrali-

sera skolan och likrikta den.

Häromdagen när vi fick vårbudgeten och jag läste

i finansplanen fann jag den vara ganska intressant

läsning. Där kan man läsa att regeringen sedan 1994

konsekvent prioriterat vård, skola och omsorg. Sko-

lan, vården och omsorgen är välfärdens kärna. Skolan

uppvisar goda resultat i en internationell jämförelse.

Men, säger man, mer än var tionde elev som slutar

grundskolan är inte behörig till gymnasieskolan.

Detta är inte acceptabelt.

Sedan vet vi också att Skolverket lämnar rapport

efter rapport som visar hur resultaten och skolorna ser

ut runt om i landet. Kan man då bara säga att det är

resurser som ska till? Kan man då bara stå i talarsto-

len och säga att vi accepterar ett svinn på vägen?

Vad, vill jag fråga Eva Johansson, är det som ni är

med och påverkar er skolminister med? Vilka är de

absolut viktigaste nya frågor som ska till i skolpoliti-

ken för att vi ska få den bästa skolan för eleverna?

Vi ska inte glömma bort att det finns många posi-

tiva exempel: Lärare som med otrolig entusiasm ser

till att eleverna i skolan lär sig att läsa, räkna och

skriva, att eleverna får en känsla av att de är bra och

att skolan som arbetsmiljö är bra. De positiva ex-

emplen ska vi också belysa och lyfta fram, visa på att

det är exempel som vi kan arbeta med runtomkring i

skolan.

Kunskap är en rättighet för alla, säger vi. Grunden

har vi delat in i tre områden. Det är kunskaperna, den

lokala makten och lärarrollen. Och jag tänkte väldigt

snabbt gå igenom dessa tre.

För det första gäller det att slå fast individens rätt

till kunskaper. Vi säger att vi ska slopa den nioåriga

grundskolan och införa en kunskapsinriktad skola i

stället, slopa skolplikten och utgå från elevernas rät-

tigheter till kunskap snarare än att fokusera på hur

saker lärs ut och på vilken tid. Det innebär en helt ny

syn på skolan. En individuell rätt till kunskap innebär

att skoltiden kan se olika ut. Det kan ta åtta år för

vissa, nio eller tio år för andra. Men det är också

viktigt att komma ihåg att den skolan ska vara indivi-

duell och väldigt flexibel.

Det som jag tycker är väldigt bra och roligt är att

vi kan se reservationer också från de borgerliga i det

här betänkandet där man är beredd att forma den

flexibla och individuella skolan. Jag undrar om man

är beredd att slopa skolplikten, den nioåriga skolan

och förändra den så att det är kunskapsmålen och inte

tiden som är det rätta.

För att det ska fungera att slopa skolplikten, att

kunskapen är det som vi ska sträva efter, krävs en hel

del insatser. Det krävs tidiga insatser, precis om Gun-

nar Goude var inne på i sitt anförande. Det krävs att

man redan från förskolan går in med lek och pedago-

gik, pratar och diskuterar läs- och skrivutveckling, att

alla får den möjlighet från början som krävs. Det

krävs också att man fokuserar de viktigaste kunska-

perna som svenska, engelska och matematik, ämnen

som är en förutsättning för det fortsatta lärandet.

Vi vill också slopa timplanen, timplanen har spe-

lat ut sin roll, precis som skolplikten. I många skolor

använder man sig av integrerade ämnen. Det går

väldigt bra att ha t.ex. idrott och matematik tillsam-

mans eller matematik och slöjd tillsammans där man

kan lära sig på olika sätt matematik. Det är vad det

handlar om. Vi lär oss ju på olika sätt, och det tar

olika lång tid för var och en av oss i skolan. Det är det

vi ska ge förutsättningar för.

Skolidrotten har flera varit inne på. Det är oerhört

viktigt. Vi kan se på de skolor där man har satsat på

idrotten att man har andra resultat. Eleverna mår

bättre, och man kan koncentrera sig på ett helt annat

sätt.

Vi vill också införa en individuell studieplan för

varje elev. I dag finns det på gymnasieskolan, men

den fullföljs inte så bra, det vet vi. Men det här ska

införas det år då eleven börjar i skolan. Då ska lärare

och föräldrar tillsammans gå igenom vad barnet har

för förutsättningar, hur man kan arbeta framöver, de

närmaste veckorna, den närmaste terminen och stän-

digt ha en uppföljning.

Jag har haft en diskussion med Ingegerd Wärners-

son ett flertal gånger om detta, och hon har sagt att

hon tycker att det här är oerhört intressant och att det

kan vara en bra väg att gå. Då vill jag fråga socialde-

mokraternas representant i dag: Är ni också beredda

att ta steget och säga att varje elev i grundskolan ska

ha en individuell studieplan?

Det är också viktigt som sagt att sätta in stöd och

extra resurser väldigt tidigt. Man ska få den special-

pedagogik och de kunskaper som krävs för att man

som elev ska kunna få de godkända kunskaperna i

skolan, läs- och skrivfärdigheter och matematik. Man

kan också se att de som har satsat på bl.a. Born-

holmsmodellen - det finns flera olika modeller att

använda sig av - nått väldigt bra resultat.

För det andra, fru talman, handlar det om att ge

skolorna frihet att hålla kvar en decentraliserad skola.

Nationellt ska vi sätta upp målen, men resurserna och

arbetet ska föras lokalt. Jag blev rädd i höstas när

socialdemokraterna och regeringen valde att på något

sätt smygvägen återigen centralisera skolan, att gå

omvägen genom Skolverket och ge pengarna dit i

stället för direkt ut till skolorna och kommunerna.

Frågan är om det är den vägen som man vill fortsätta.

Ska det vara så att vi har en fortsatt decentraliserad

skola, eller ska man gå tillbaka till en centraliserad

politik där vi säger att vi är de som vet bäst vad alla

elever behöver?

Frihet lokalt är en frihet att välja hur man lyckas.

Det är inte en frihet att misslyckas. Det är oerhört

viktigt att komma ihåg. Vi vill bygga en likvärdig

skola i hela landet, inte likadana skolor, en decentrali-

serad skola med lokala skolstyrelser. Det pågår ett

försök. För någon vecka sedan fick vi reda på att

försöksperioden ska förlängas i ytterligare två år.

Varför vågar man inte ta beslutet och säga: Låt oss nu

ta beslut om att lokala skolstyrelser ska finnas på

varje skola runtom i landet? Många skolor väljer att

inte vara med i försöksperioden därför att man anser

sig vara mycket längre gången och bättre än vad

förslagen från regeringen innebär. Det ska vara ett

nationellt kvalitetsinstitut för att kunna ha en god

kvalitet och uppbackning för skolorna runtom i lan-

det.

Det sista är att uppvärdera lärarnas roll, att se till

att de får vara de pedagogiska ledarna runtom i landet

i våra skolor för att ge alla elever en rätt till kunskap.