Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
utbildningsutskottets förslag och avslag på samtliga
reservationer.
Inte heller jag kommer att kommentera alla de
284 motionsyrkandena. Utskottet konstaterar att de
flesta frågor som tas upp redan är under behandling i
olika utredningar och arbetsgrupper eller bereds av
regeringen.
Självklart ska vi debattera skolan och redovisa var
vi står i de olika partierna, men det är något helt annat
än att gå till regeringen och tala om för den att den
ska göra det som den redan håller på med. Det brukar
kallas att slå in öppna dörrar. Därför yrkar majorite-
ten i utskottet avslag på en mängd motionsförslag.
Det betyder inte att alla de förslagen i sak är fel.
Vi brukar ju också ha den ordningen att när en ut-
redning arbetar avvaktar vi dess resultat för att få ett
gott underlag för beslut. Det kan ibland vara en tåla-
modsprövande arbetsmetod, men den har visat sig
bra. Den ger utrymme både för en bred diskussion
utanför kammaren och för eftertanke här innan vi
binder oss för en lösning.
Utskottet har också föreslagit att kammaren ska
avslå en massa yrkanden på den grunden att det inte
är riksdagen som ska fatta beslut om dem.
En av Skollagskommitténs uppgifter är att se på
hur rollfördelningen mellan skolans olika aktörer kan
göras tydligare och att föreslå avskaffande av onödiga
regleringar. Det vore olyckligt om riksdagen i dag
fattade beslut om sådant som vi redan har uppdragit
åt andra att besluta om - skolorna själva, kommuner-
na eller någon annan huvudman.
Jag vill ändå göra några kommentarer i vissa sak-
frågor. Min kollega Eva Marcusdotter kommer senare
att ta upp några avsnitt i betänkandet som handlar om
värdegrunden, mobbning och annan kränkande be-
handling och elev- och föräldrainflytande.
För oss socialdemokrater har skolan alltid varit
viktig. Vi ser den som vårt allra viktigaste gemen-
samma instrument för att ge alla barn och ungdomar
en god start i livet och möjligheter till personlig ut-
veckling. För det krävs kunskap. Det är så självklart
att det ibland inte sägs. Ibland har det tolkats som att
vi inte anser att kunskap är viktig.
Ingenting kan vara mer felaktigt. Det motsägs
också av det faktum att Sverige under den tid som vi
haft socialdemokratiska regeringar gjort mycket stora
satsningar på skolan. Vi anser att den är så viktig att
den har fått gå före många andra viktiga verksamheter
också under de år när det var snålt.
Jag vill påminna om den femmiljarderssatsning
som inleds i år och går direkt ut till skolorna för att ge
alla goda möjligheter att nå målen. Den kompletteras
också av ett särskilt stöd som riktas direkt till de
skolor där man har svårast att nå målen.
Skolans kompensatoriska roll kan inte nog under-
strykas. Barn och unga föds med och växer upp med
vitt skilda förutsättningar. Skolans roll är att låta varje
barn utvecklas efter sin förmåga och sina förutsätt-
ningar och att stärka varje barns självförtroende och
vilja att lära.
Det betyder att varje resursfördelningsmodell som
går ut på lika tilldelning till alla måste avvisas. Det
ska i stället vara rättvis tilldelning för att i samma
mån tillgodose varje barns behov.
Det utesluter moderaternas nationella skolpeng.
Den skulle i praktiken omöjliggöra hänsynstagande
till de stora skillnader som finns lokalt. Den skulle
också väsentligt försvåra möjligheten att ta hänsyn till
varje barns egen situation.
Om vi tror att kunskaper är en källa till framgång
och utveckling och att kunskaper ger den enskilde
individen de bästa möjligheterna att göra sina egna
livsval kan man inte dra någon annan rimlig slutsats
än att de ska ges till alla och även till den som har en
komplicerad inlärningssituation.
Med det som utgångspunkt är det väldigt svårt att
förstå de krafter som vill använda vårt skolväsende
för att sortera barn i olika kategorier och efterhand
sortera ut dem som har det allra jobbigast.
Jag hoppas i stället att skolan med de förstärkta
resurserna, den nya lärarutbildningen och inte minst
den ökade friheten som försöken med slopad timplan
och ett ökat lokalt inflytande för föräldrar och elever
ger i ännu högre grad ska göra att den klarar sitt upp-
drag.
Fru talman! Det förtjänar att sägas att det dagligen
uträttas stordåd i skolan. Svartmålningen av skolan är
orättvis både mot personal och elever. Det konstate-
randet är inte ett försök att släta över och blunda för
de brister som finns. Om man inte förmår att se allt
det som är bra blir tilltron till vår förmåga att bidra
till förbättringar också naggad i kanten. Det vill jag
skicka med till en och annan meddebattör.
När vi i riksdagen diskuterar skolan är betygen
alltid en het fråga. Efter Gunnar Goudes anförande
vill jag bara inskränka mig till att i hög grad instäm-
ma i det han sade på den punkten. Att låta detta gamla
men ändå så outvecklade system för någon slags
kvalitetsmätning få en ännu större tyngd, som några
partier vill, anser vi vara direkt olämpligt. Därför
yrkar vi avslag på alla sådana yrkanden.
Det är däremot viktigt att stärka uppföljningen,
utvärderingen och kvalitetskontrollen i skolan. Där
har vi inte hittat alla former än. Men det sker en stän-
dig utveckling åt rätt håll. Det blir allt lättare för oss,
elever, lärare och föräldrar att skaffa sig en bra bild
av skolan som underlag för beslut. Det är viktigt.
Annars riskerar vi att komma fel.
Vid sidan av Skolverkets förstärkta roll i uppfölj-
ning och utvärdering deltar Sverige också i interna-
tionella utvärderingar. Det är oerhört väsentligt att
svensk skola granskas också av andra ögon än våra
egna.
Till sist vill jag göra några kommentarer till mo-
tioner som handlar om skolans ämnen, både de nuva-
rande och önskemål om nya.
Att försöka att klämma in ännu mer utan att våga
säga att vi då måste minska någon annanstans är jag
rädd för riskerar att öka stressen utan att det leder till
något positivt resultat. Tron på skolans roll är bra.
Men vi måste vara realister när det kommer till att
försöka se vad skolan kan klara.
Idrottsämnet är ett av de ämnen som många har
motionerat om. Utskottet delar farhågorna om ökad
ohälsa som beror på att vi sitter för stilla. Vi delar
motionärernas syn på att idrottsämnet är viktigt. Där-
för har också den socialdemokratiska regeringen tagit
initiativ till att öka timantalet både i grundskolan och
i gymnasieskolan.
Jag tycker också i ärlighetens namn att man måste
säga att vi inom ramen för skolans verksamhet inte
kan tillfredsställa barns hela rörelsebehov. Det är
betydligt mycket större än så. Det går inte heller att
göra enbart inom timplanen. Skolan kan stimulera till
ökad fysisk aktivitet också på andra sätt, t.ex. under
rasterna.
Skolgårdens utformning är oerhört viktig. Där ska
inbjudas till lek. Det är viktigt vilket förhållningssätt
de vuxna på skolan har. De ska uppmuntra till rörelse.
Jag tror också att skolan i aktiv samverkan med före-
ningslivet kan bidra till att lägga grunden för ett livs-
långt intresse hos människor för idrott och att vara
fysiskt aktiva på annat sätt. Självklart har också för-
äldrarna en oerhört viktig roll för att ge sina barn
goda vanor när det gäller valet av fritidsaktiviteter.
Fru talman! Det finns många fler frågor som hade
förtjänat en kommentar, men tiden räcker inte till. Jag
får hänvisa till betänkandet.