Fru talman! Jag var en gång expert i Miljöskydds-
kommittén, som kommenterades på slutet här. Jag
måste säga att när vi i den kommittén fick se den
borgerliga regeringens förslag till miljöbalk inträdde
verkligen en tyst minut. Jag har aldrig hört juristerna
där vara så tysta. Man stirrade ned i bänken - svår-
modigt, tungt. Allt arbete hade slagits i spillror. Fyra
års tungt arbete i utredningen hade slagits i spillror av
den borgerliga regeringen.
I den borgerliga regeringens förslag hade man inte
gjort en miljöbalk. Det var en osammanhängande
sammanställning av några miljölagar. Det var också
en del generella försvagningar gentemot den tidens
miljölagstiftning. Det är helt obegripligt att man kan
säga att detta skulle vara ett bra förslag att utgå från i
utskottsarbetet om man förfäktar en miljöbalk värd
namnet.
Fru talman! För Miljöpartiet har det viktiga varit
att få en miljölagstiftning efter verkligt bärande prin-
ciper som verkligen fungerar på sikt. En av dessa
bärande principer, som vi har hävdat alltsedan vi
bildade vårt parti 1981, är att miljölagstiftningen skall
gälla alla verksamheter och alla åtgärder med samma
krav och att de kraven skall vara höga.
Dagens lagstiftning är djupt splittrad. Den innehål-
ler väldigt olika krav på olika verksamheter och åt-
gärder beroende på vilken näringsgren det gäller,
vilken person det gäller osv. Dessutom är den full
med luckor. Det är helt oacceptabelt! Vi måste få en
heltäckande lagstiftning i den här meningen.
Det borgerliga förslaget till miljöbalk var inte det.
Detta var ett avgörande skäl för Miljöpartiet att ome-
delbart lämna Miljöskyddskommittén och inför valet
1994 förbinda oss att stoppa det här förslaget. Vi tog
naturligtvis omedelbart upp samtal med socialdemo-
kraterna för att åstadkomma det. Vi var glada att vi
lyckades med det och kunde få någonting som var
vettigt och bra.
Och det har vi fått i dag. Den här miljöbalken är
en innovation. Det är en ny, modern lagstiftning just i
den meningen att den har generella hänsynsregler som
gäller alla verksamheter, alla åtgärder, alla och envar,
med samma grundkrav. Dessa grundkrav är de bästa
krav vi har i dagens lagstiftning. De är hämtade från
de lagar som fungerar bäst, dvs. i första hand miljö-
skyddslagen och lagen om kemiska produkter. Dess-
utom är de skärpta i avgörande avseenden. Framför
allt är det viktigt att se skärpningen i avvägningen
mellan miljöintresset och andra intressen - exploate-
ringsintressen, som man säger populärt. Här har lagen
skärpts till miljöns fördel, och det är väldigt viktigt.
En annan viktig bärande princip är att få en lag-
stiftning som utgår från vad naturen och hälsan tål,
inte från vad olika företag ekonomiskt tål för tillfället.
Miljön skall vara det som styr miljölagstiftningen.
Dagens lagstiftning går egentligen ut på att ge tillåtel-
se att förstöra miljön. Miljöskyddslagen är uppbyggd
på det sättet. Annan miljölagstiftning är i hög grad
uppbyggd efter olika näringsverksamheters intressen,
speciella egenheter osv.
I miljöbalken har vi någonting som kallas för
miljökvalitetsnormer. Det är de normer som naturen
och miljön sätter och som sedan blir styrande för
tillsynsarbetet, tillståndsarbetet osv. På det sättet får
vi in miljökraven på rätt sätt, utifrån vad miljön tål
och ingenting annat. Dessa normer är också rättsligt
bindande i det här förslaget, vilket de inte var i det
borgerliga förslaget. I det borgerliga förslaget från
1994 var det så tunt med s.k. miljökvalitetsnormer att
det egentligen inte gick att uttolka vad de skulle bety-
da. I det här förslaget har vi byggt ut detta kraftfullt,
och vi kan se att vi kommer att få miljökvalitetsnor-
mer som är värda namnet.
Vi har också förstärkt en rad andra instrument som
hänger ihop med detta. Miljökonsekvensbeskrivning-
arna har byggts ut kraftigt mot vad som gäller i dag.
Detta fanns inte i det borgerliga förslaget. Vi har sett
till att folkligt engagemang, insyn och möjlighet till
påverkan förstärks, vilket är väldigt viktigt om man
skall utgå från vad naturen, miljön och människan tål.
En tredje princip är att få samlade miljödomstolar
och en ökad tyngd för miljörätten inom juridiken -
domstolsväsendet, åklagarväsendet osv. Miljödomsto-
larna, som kommer med den här balken men inte alls
fanns med i det borgerliga förslaget, innebär att mil-
jöjuridiken byggs ut mycket kraftigt i landet. Den nära
nog fördubblas sett till antalet domare och jurister
som fr.o.m. den 1 januari 1999 skall jobba med detta.
Det är alltså en kraftig förstärkning.
Också det faktum att man samlar miljölagstift-
ningen i en balk, som hamnar bland de första kapitlen
i lagboken, innebär i sig en kraftig förstärkning -
pedagogisk, men också verklig eftersom det här ver-
kar styrande på status. Ett av problemen med miljöju-
ridiken i dag har ju varit att den har haft för låg status,
precis som miljöarbetet generellt. Det gäller inte
minst här i riksdagen - vi saknar fortfarande ett mil-
jöutskott i riksdagen, vilket är litet anmärkningsvärt.
Det handlar alltså om att stärka miljöns intresse också
inom juridiken och inom domstolsväsendet. Detta har
vi med nu, för första gången. Det här är det första
balkförslag som faktiskt innehåller detta. Det har varit
ett mycket omfattande arbete att få fram det. Det har
tagit litet tid, javisst, men hellre lägga fram ett bra
förslag som håller än att lägga fram ett dåligt förslag
som vi från början vet att det inte håller.
Fru talman! Det har också varit väldigt viktigt att
få in nya och verkningsfulla redskap i miljöarbetet.
Generella föreskrifter som gäller rakt över hela fältet
är väldigt viktiga. Detta finns med. Det fanns inte i
det borgerliga förslaget, vilket naturligtvis var ett av
huvudskälen till att vi sade nej till det.
Det handlar också om att få in sanktionsavgifter
som kommer i ett tidigt skede så att man förhindrar
förseelser. Det får inte bli något slags vana att tillåta
överutsläpp, att acceptera att man inte skickar in rap-
porter och inte sparar prover osv. Tittar vi på mil-
jöskandalerna runt om i landet i dag ser vi att de ofta
är just av den här typen. Man har inte mätt på ett
korrekt sätt, man har inte sparat proverna, man har
slarvat med än det ena och än det andra. Och varför
har man det? Jo, därför att ingenting händer om man
gör så - annat än att man tjänar pengar om man
struntar i krav som kostar pengar.
På det här sättet har det varit med miljöarbetet
hela tiden, ända sedan 1969 då miljöskyddslagen
kom. Det har varit ett slags allmän acceptans för att
man tänjer litet här och där. Miljöjuridiken har inte
varit så viktig, inte så hård som den vanliga juridiken
när det gäller våldsbrott och sådant. Vi måste ändra
på det! Vi måste betrakta miljöbrott som precis lika
allvarliga som alla andra brott. Redskapen för att
verkligen åstadkomma det finns i den här miljöbal-
ken.
Det kanske behövs fler redskap i framtiden. Det är
möjligt. Därför ingår också i detta att direkt när bal-
ken sätts i sjön sätter vi också en ny parlamentarisk
utredning i sjön som utreder hur balken fungerar. Den
tittar speciellt på hur miljökvalitetsnormerna fungerar,
hur de generella föreskrifterna fungerar och hur mil-
jödomstolarna fungerar och kommer med nya förslag
om det behövs, om man hittar brister som man inte
kunnat förutse i förväg.
Det går naturligtvis inte att förutse alla brister i
förväg. Inte i någon ny lagstiftning kan man förutse
exakt vad som kommer att hända när den väl satts i
sjön. Så var det när planlagstiftningen sattes i sjön på
70-talet. Det gick inte att veta hur den skulle fungera.
Det krävdes naturligtvis en hel del justeringar i efter-
hand. Vi har haft ett stort antal utredningar när det
gäller t.ex. plan- och bygglagen. Den fungerar, men vi
är inte nöjda med hur den fungerar - osv.
Poängen är att vi nu är framme med en struktur
med de bärande principerna på rätt ställe. Vi får en
generell lagstiftning som lägger bottenplattan och som
också gäller för all annan lagstiftning som påverkar
miljön - det är mängder av följdändringar i ytterligare
ett femtiotal lagar som vi skall anta här i riksdagen i
dag. Vi utgår från vad naturen tål. Vi får en allmän
förstärkning av miljöjuridikens roll inom det rättsliga
systemet. Vi får också in nya redskap som förhindrar
miljöskador.
Självklart behövs det också skärpta straff och
skärpta sanktioner i övrigt. Det finns också med i det
här förslaget. Vi har också sänkt tröskeln för att få ett
åtal på miljöområdet med det här balkförslaget jäm-
fört med vad som gäller i dag.
När jag lyssnar på debatten i dag, fru talman, blir
jag särskilt bekymrad över Centerns agerande. Jag
tycker att det är under all kritik. Ett parti som gärna
vill kalla sig grönt visar sig helt och hållet sakna sak-
lig kritik i debatten i dag. I stället ägnar man sig åt att
prata om annat och åt antydningar och svepande på-
ståenden som inte bevisas i någon rimlig mening.
Särskilt Lennart Daléus har utnyttjat sin roll som en
av förgrundsgestalterna i delar av miljörörelsen i
Sverige till att sprida missuppfattningar, missförstånd
och direkta felaktigheter om vad som står i miljöbal-
ken.
Det har skapat en mycket förvirrad debatt. Under
förra hösten, 1997, var den debatten som värst. Då var
det väldigt mycket förvirring, inte minst inom miljö-
rörelsen, om vad som egentligen står i balken. Det
berodde på det partitaktiska agerande från Centern
som det faktiskt handlar om. Det handlar inte längre
om att driva miljöarbetet framåt, det handlar om parti-
taktik, om att vinna taktiska poäng för att få en röst
här och en där på att misstänkliggöra andra partier, i
synnerhet Miljöpartiet, har jag förstått. Det är väl
egentligen det som är skälet till att Centern inte har
velat samarbeta om att ta fram miljöbalksförslaget.
Trots upprepade inbjudningar har man helt och hållet
vägrat att delta. Detta visar vad det handlar om. Det är
uppenbart att för Centerns del går partitaktik före
miljön. Där kan vi tala om politisk fingerfärdighet i
dess mest negativa betydelse.
I Centerpartiet sätter man dessutom andra intres-
sen före miljöintresset, vilket blir tydligt i de reserva-
tioner som föreligger och i de inlägg som har gjorts i
debatten i dag. Markägarintresset smäller som vanligt
högre för det gamla bondepartiet. Det är inte särskilt
förvånande, men det är värt att påpeka. Man har för-
sökt att dölja detta. Man spelar ett dubbelspel från
Centerns sida. Å ena sidan försöker man framstå som
miljövänlig, å andra sidan en vän av markägare i alla
lägen. Man inser inte att det finns en reell konflikt.
När vi höjer miljöambitionerna i miljöbalken gäl-
ler det naturligtvis också skogsägare, jordbrukare,
m.fl. De grundläggande miljökrav som finns i miljö-
balkens allmänna hänsynsregler skall naturligtvis inte
vara ersättningsgrundande. Det är de hänsyn som alla
skall ta. Det är bottenplattan. Men det Centern och
Moderaterna säger är att man skall ha betalt för detta i
en viss specifik näring, inte i andra. Det är ett mycket
märkligt agerande. Det är naturligtvis taktiskt för att
fiska röster i den gruppen, något annat är det inte. Det
är inte seriöst miljöarbete.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga några ord
om det samarbete som vi har haft med socialdemokra-
terna och med regeringen i den här frågan. Jag måste
säga att det har varit mycket positivt att se det enga-
gemang som har funnits för att när vi väl kom i gång
verkligen ta fram en bra miljöbalk värd namnet. Det
krävdes först en uppgörelse i jordbruksutskottet våren
1995 för att få fart på detta. Den uppgörelsen gjordes
mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Väns-
terpartiet. Den byggde på en miljöpartimotion om hur
miljöbalken borde vara. Den innebar i stort sett att
den motionens intentioner tillgodosågs.
Vi har i det här samarbetet kunnat få igenom våra
grundläggande krav på hur en miljöbalk skall se ut.
Det är det egentliga skälet till att vi har kunnat samar-
beta och få fram ett bra resultat. Det har helt enkelt
funnits en samsyn som har vuxit fram i samarbetet.
Det visar att det lönar sig att bedriva miljöpolitik.
Det visar också att det lönar sig att samarbeta med
dem som är seriösa och inte enbart ägnar sig åt parti-
taktik.
Men det innebär inte att allt är löst. Det finns en
del problem kvar. Peter Weibull Bernström pekade på
en sak, naturresurslagen, som ingår i miljöbalken.
Delvis förändrade vi vissa delar. Andra delar är oför-
ändrade på grund av att det är en gammal politisk
uppgörelse mellan Socialdemokraterna och Centern,
och Centern ville inte göra ändringar. Där har Social-
demokraterna en uppgörelse som man står fast vid. Är
inte Centern med på en ändring får man stå fast vid
uppgörelsen. Det är synd, men det är Centern som har
saboterat det. Jag tycker att det borde vara Centern
som Bernström skulle agera emot. Vi har inte kunnat
ändra på de paragrafer som han tog upp. Men de
behöver ändras. Det hoppas jag att vi skall kunna göra
i framtiden.
Med det, fru talman, vill jag yrka bifall till hem-
ställan i de båda betänkandena.