Herr talman! Den kritik, Hans Göran Franck, som
statsrådet hade när det gällde omdömet om Anders
Sahléns agerande i Finansinspektionen finns
redovisad i bakgrundsmaterialet -- det här finns
med i reciten. Dessutom är vi eniga om
formuleringarna där. Det behövs alltså inte någon
ytterligare redovisning av det i reservationen.
Sedan må jag säga att Hans Göran Franck är
ganska lättsinnig när han säger att den kritik som i
olika sammanhang har riktats mot
Finansinspektionens arbete skulle vara lättviktig.
Jag skall återge vad JK faktiskt har sagt i sitt
yttrande. Först och främst sade man att det kunde
ingå inom ramen för Finansinspektionens
befogenheter att gå in i ett rekonstruktionsarbete.
Men JK varnade för de integritetsproblem som
kunde uppkomma och framhöll att inspektionen
dessutom borde ha initierat ett formellt
tillsynsärende med vad därtill hör. JK riktade också
kritik mot brister i Finansinspektionens
diarieföring när det gäller sekretesskyddade
handlingar. Vidare riktade han kritik mot att man
inte hade dokumenterat samtalsuppgifter i
vederbörlig ordning. Han riktade dessutom kritik
mot handläggningstiderna, mot brister i
kommunikationsskyldigheter med part osv.
Jag tycker faktiskt att detta är en viktig grund för
den helhetsbedömning som statsrådet gjorde. Att
det här inte skulle kunna tas till intäkt för att vi
diskuterar huruvida Anders Sahlén var den
lämpligaste chefen eller inte har jag mycket svårt
att förstå.
Återigen återkommer Hans Göran Franck till det
uppskjutna offentliggörandet. Men Anders Sahlén
sade själv -- det var alltså hans egen begäran -- att
han av personliga skäl inte ville ha någon
offentlighet förrän ett antal månader senare. Det
faktum att Anders Sahlén först erbjöds en tjänst
som minister i Washington innan man började
diskutera något annat kan också, tycker jag, tas till
intäkt för att det här faktiskt var ett erbjudande
som Anders Sahlén kunde tacka nej till.