Fru talman! Då ser jag plötsligt en annan möjlig-
het, nämligen att Folkpartiet och Miljöpartiet gemen-
samt verkar för att ge FN de resurser och instrument
som krävs, i stället för att på grund av en gammal
erfarenhet förkasta möjligheten att låta FN sköta så-
dana här insatser. Jag menar att det är ganska de-
struktivt att förkasta den lösningen bara för att det
blev så här i ett fall och därmed också acceptera upp-
rustning i Europa genom en utvidgning av NATO
eller bygga någon annan lösning. Det tycker jag vore
olyckligt.
Plötsligt fick vi också höra att ett utvidgat NATO
kanske på sikt leder till nedrustning. Det var ett nytt
inslag i debatten, och det får väl kallas ganska visio-
närt. Men jag tycker ändå att man kritiskt måste
granska den utveckling av NATO som nu sker ur ett
globalt perspektiv. Som jag minns det var målet -
Lennart Rohdin får gärna rätta mig om jag har miss-
tolkat det - en alleuropeisk lösning med militära me-
del som man kan ha till hands. Men är målet global
fred, eller är det att Europa säkrar sätt att ta till vara
sina intressen? Däremellan kan jag inte hitta någon
kompromiss.
En global fred på lång sikt kräver att regioner och
sammanslutningar av stater inte bara ser till och för-
svarar sina egna intressen - här finns naturligtvis
också kopplingar till vad som händer inom EU för
tillfället - utan också har en vision och arbetar för att
uppnå den utan att ta omvägar via upprustningar,
militära lösningar och militära allianser och utan att
låta sig invaggas i en falsk trygghet inom en allians
kalla armar. Jag tycker att vi i Sveriges riksdag nu
borde kunna förkasta det synsättet.