Fru talman! Jag tycker inte att det som Lennart
Rohdin sade här på slutet kan stå oemotsagt.
När Olof Palme i sin kommission skapade begrep-
pet gemensam säkerhet var det en syn på förhållanden
just då. Det innebar att man aldrig kan vinna säkerhet
genom att rusta ännu mycket mera, utan att man i
stället måste hitta ett sätt, finna varandra - även när
man hade att göra med den typen av regimer som
fanns då - i någonting som var ett läge som kunde
betraktas som gemensam säkerhet, som alltså gjorde
ett slut på upprustningsspiralen.
Att det gjordes stora ansträngningar för detta för
20-30 år sedan tror jag att vi alla skall vara tacksam-
ma för i dag. De som vann då var definitivt inte de
som försökte rusta så mycket att det skulle knäcka
Sovjetunionen, utan de som vann det kalla kriget var
naturligtvis alla människor som slutligen tog saken i
egna händer och såg till att det blev en förändring i
Sovjetunionen m.fl. stater.
Med Lennart Rohdins sätt att ställa så många frå-
gor, att egentligen ifrågasätta allt, samtidigt som han
säger att han instämmer i nästan varje mening jag
hade i utrikesdeklarationen, blir det en pyttipanna.
Det är mycket svårt att förstå vad han är ute efter.
Det viktigaste för mig är att vi nu tar till vara möj-
ligheterna att skapa ett säkrare Europa. Det finns
möjligheter i NATO-utvidgningsprocessen, men där
finns också risker. Det inser t.o.m. NATO-staterna
själva, även om Lennart Rohdin tycks vara helt
omedveten om detta.