Herr talman! Jag gläder mig åt att utrikesministern
är närvarande under den här debatten. Det gör det
kanske något lättare för utrikesministern att förstå den
förbryllelse som vi i Folkpartiet känner inför hur olika
företrädare för socialdemokratin väljer att hantera
debatten om säkerhetspolitiken och NATO:s utveck-
ling.
Det går inte ens i samma debatt att få någon klar
bild av vad socialdemokraterna egentligen vill för
någonting, eftersom man uppenbarligen slänger in
företrädare för alla tänkbara uppfattningar i debatten.
Skillnaden mellan oss, Viola Furubjelke, är att
enligt Folkpartiet är säkerheten i Europa, framför allt
sedan det kalla kriget slutade, odelbar. Allt som kan
främja säkerheten runt om i Europa ligger i svenskt
intresse. Vi bör verka aktivt för en utvidgning av
NATO som innebär att NATO tar sig an nya uppgif-
ter, t.ex. konflikthantering, som innebär att de nya
demokratierna kan inlemmas i demokratiernas samar-
bete kring säkerhetsfrågor med militära medel och
som innebär en fördjupning av samarbetet med Ryss-
land. Där har vi inte varit inne på samma linje i den
här debatten mellan Socialdemokraterna och Folkpar-
tiet förut.
Får vi till stånd detta - det nya NATO, eller vad
det nu kan bli för bokstavskombination på det, om det
gör det enklare för svensk socialdemokrati - tror jag
att vi kan föra en ganska avspänd debatt i den här
kammaren om huruvida det är praktiskt att Sverige är
med i detta eller ej.