Fru talman! Det är inte bara utrikesministern som
ägnar sig åt dimbildning i dagens debatt. Jan Jenne-
hag frågar vilka skälen skulle vara för att överge den
svenska alliansfriheten och gå in i NATO i dag. Det
kan inte jag svara på, eftersom Folkpartiet aldrig har
förespråkat någonting sådant. Vad vi diskuterar är
behovet av att det framtida Europa förutom EU, FN,
OSSE och Europarådet också har militära medel för
att ytterst kunna sätta emot sådana händelseutveck-
lingar som vi har haft i Bosnien under fyra års folk-
mord. Om vi kan få till stånd en gemensam europeisk
organisation som omfattar fler stater än de som ingår i
det gamla och i dagens NATO och som inlemmar de
nya demokratierna i Öst- och Centraleuropa - med
krav på fredlig hantering av gränskonflikter och på
demokratisk kontroll av försvarsmakterna - är det till
gagn för Europa. Att NATO förändras för att kunna ta
itu med den nya uppgiften konflikthantering och allt-
mer fördjupar samarbetet med Ryssland är önskvärt
även från svensk utgångspunkt. Med en sådan ut-
veckling blir frågan om Sverige skall vara med eller
ej egentligen rätt ointressant. Det blir en fråga om vad
som är praktiskt. Det blir en fråga om på vilket sätt vi
bäst får inflytande på den utveckling som sker.
Om vi nu skulle få en organisation som successivt
omfattar alltfler av Europas demokratier, som tar itu
med den nya uppgiften konflikthantering, som fördju-
par samarbetet med Ryssland alltmer - är det då
otänkbart för Vänsterpartiet att Sverige är med, oav-
sett vilken bokstavskombination som kommer att
beteckna den organisationen?