Fru talman! Utrikespolitiken har under historiens
gång alltid haft stor, ja många gånger helt avgörande,
betydelse för människors möjlighet att leva ett dräg-
ligt liv på denna vår jord. Förhållandet mellan länder
har alltid på olika sätt påverkat den enskilde medbor-
garen och gör så i allt högre grad i dag än kanske
någon gång tidigare i historien.
Under vissa skeden och under vissa betingelser
har utrikespolitiken lett fram till krig och ofred och
därmed åstadkommit mycket av mänskligt lidande.
Under andra skeden har utrikespolitiken lyckats
åstadkomma det motsatta, nämligen fred, försoning
och mänsklig utveckling. Historieböckerna ger många
exempel på människans förmåga respektive oförmåga
att skapa fred och försoning samt att förhindra krig
mellan folk och länder.
Det är alltid vanskligt och svårt att rätt bedöma
den historiska betydelsen av sin egen tid under det
man lever rätt upp i den - huruvida den är ett histo-
riskt viktigt skede eller ej. Så när jag påstår att utri-
kespolitiken just i dag får en allt större betydelse för
medborgarna kan det naturligtvis vara vanskligt att
påstå något sådant. Människan har kanske alltid ansett
att just den tid då hon själv framlever sina dagar är ett
historiskt viktigt skede.
Det må vara hur som helst med den saken, men
visst har det hänt mycket på det utrikespolitiska om-
rådet under det senaste decenniet. Och visst finns det
mycket på den utrikespolitiska agendan i dag som står
inför viktiga avgöranden, nu när seklet går mot sitt
slut och vi om drygt två år går in i ett nytt millennium.
Ända sedan vi för cirka tio år sedan lärde oss or-
den glasnost och perestrojka har utvecklingen gått i
en rasande takt mot en öppnare och friare värld. Mu-
ren mellan öst och väst föll samman, gränser öppna-
des och Sverige har blivit fullvärdig medlem av EU.
Samarbetet mellan Europas alla länder är öppnare,
friare och intensivare än vad någon av oss som deltar i
den utrikespolitiska debatten här i dag någonsin tidi-
gare fått uppleva. Möjligheterna i dag är mycket stora
för att lägga grunden för en fredlig utveckling i vår
del av världen. Den chansen får inte försnillas. Och
mötesplatserna är många där viktiga diskussioner äger
rum och där överenskommelser träffas som rör det
utrikespolitiska området.
FN, EU, OSSE, VEU, Östersjösamarbetet, Ba-
rentsprojektet, PFF och NATO är några i raden av
alla namn och bokstavsförkortningar bakom vilka
döljer sig viktiga mötesplatser för viktiga aktörer.
Och Sverige skall naturligtvis delta aktivt, konstruk-
tivt och engagerat i detta utrikespolitiska samarbete -
i Norden, i Europa och i världen.
Dagens snabba informationsteknik, de gemen-
samma globala miljöproblemen, utvecklingsländernas
skiftande förutsättningar, de sekundsnabba finansiella
transaktionerna, den gemensamma säkerhetspolitiken,
jordens explosionsartade befolkningsutveckling, flyk-
tingströmmarna, vapentillverkningen och vapenhan-
deln, nedrustningsfrågorna - allt binder oss samman
och pockar på gemensamma ansträngningar för att
finna lösningarna.
Fru talman! Demokratin är en grundförutsättning
för att mänskligheten skall lyckas leva i en värld av
fred och frihet. Demokratin är själva grundbulten i
hela det globala freds- och utvecklingssamarbetet.
Demokratin är det enda styrelseskick som ger utrym-
me för den mänskliga skaparkraft som är nödvändig
och som måste frigöras för att de fattiga länderna
skall kunna utvecklas och för att fred mellan folk i
världen skall kunna uppnås.
I ett land som präglas av politisk frihet och demo-
krati frigörs krafter för sociala förändringar och eko-
nomisk utveckling. Demokratin är det enda styrelse-
skick som ger möjlighet att lösa konflikter med fred-
liga medel. Det gäller konflikter såväl inom länder
som mellan länder.
Det har sagts från denna talarstol vid ett flertal till-
fällen tidigare, och det tål att upprepas om och om
igen: Demokratier startar inte krig med varandra.
Demokrati är frihet - inte tvång. Demokrati främ-
jar fred - inte krig. Demokrati bygger på mänskliga
rättigheter - inte fängslande av oliktänkande. Demo-
krati får människor att växa - inte krympa. Demokrati
skapar och bygger upp - diktatur förstör och river
ned. Därför finns det ingen viktigare uppgift för poli-
tiken än spridandet av demokratibudskapet. Därför
skall svensk utrikespolitik och säkerhetspolitik ha
som främsta syfte och mål att verka för demokrati.
Att demokratier inte startar krig med varandra
bygger på det enkla faktum att människorna, medbor-
garna, väljarna inte vill ha krig. De är inte beredda att
offra allt det som krig innebär av lidande, död och
förintelse. En diktator kan negligera detta. En demo-
kratiskt vald ledare kan det inte.
Nu är det inte enbart genom krig som diktatorer
åstadkommer stort mänskligt lidande. USA-
professorn Rudolph Rummel talar om democide som
beteckning för en regims medvetna mördande med
politiska förtecken. Under vårt århundrade har upp
emot 200 miljoner människor mördats i regi av rege-
ringar. Kommunistiska diktaturregimer står då för
cirka två tredjedelar av detta mördande och Adolf
Hitler för över 20 miljoner döda människor. Diktatu-
rer står för 98 % av mördandet och demokratier för ett
par procent. Håkan Holmberg kommer senare i debat-
ten här i dag att beröra dessa frågor.
Fru talman! Ca 50 miljoner människor är i dag på
flykt inom eller utom sina länder därför att deras
länder inte är demokratiska och inte respekterar
mänskliga rättigheter. Om demokratin fått prägla Iran,
Irak, Kina, Nordkorea, Kuba, Algeriet, Zaire m.fl.
länder skulle medborgare från dessa diktaturer inte
befinna sig på flykt från sina hem.
Från Kina, världens största diktatur, får vi ständi-
ga rapporter om mänskligt lidande och brott mot
mänskliga rättigheter. Fortfarande har vi i färskt min-
ne de grymma scener som utspelades på Himmelska
fridens torg 1989 liksom de grymma TV-bilderna från
s.k. barnhem i Kina. Lao-Gai, det kinesiska systemet
av tvångsarbetsläger, borde vara lika känt för oss som
den sovjetiska Gulagarkipelagen.
Kina är en av de få kvarvarande diktaturer som
utövar sitt förtryck i kommunismens namn. Det är hög
tid att sätta världens strålkastarljus på Kina. Den stora
och ständiga kampen i ett historiskt perspektiv hand-
lar just om kampen mot förtryck och diktatur. De
senaste decennierna har kampen varit fylld av segrar.
I Europa föll fascistdiktaturerna på 70-talet. Fascist-
diktaturerna i Latinamerika föll därefter. År 1989
kollapsade Europas kommunistiska diktaturer, vilket
fick till följd att en demokrativåg bröt ut i Afrika.
Men än så länge har alltför litet hänt med diktaturerna
på den asiatiska kontinenten.
Detta uttalande gjorde Sveriges statsminister vid
sitt officiella besök i Kina för några månader sedan:
För mig är det oerhört slående vad politisk stabilitet
betyder för ekonomisk utveckling när man ser det
kinesiska exemplet. För mig och för många andra var
det minst sagt uppseendeväckande att Sveriges
statsminister kunde uttrycka sig på detta vis. Man får
väl ändå förmoda att statsministern känner till hur
Kina formar sin s.k. stabilitet. Det sker genom grymt
politiskt förtryck, genom fängslandet och dödandet av
oliktänkande och genom ett brutalt och omänskligt
nedtystande av all opposition.
Jag förstår av utrikesministerns deklaration här i
dag att hon denna vecka ämnar delta i mötet med EU-
ländernas och Aseanländernas utrikesministrar i
Singapore samt i mötet med ASEM-länderna där
såväl Indonesien som Kina ingår.
På dagordningen för Singaporemötet återfinns så-
väl politiska, säkerhetspolitiska som FN-frågor.
Jag vet ju inte hur diskussionen förs vid dessa
möten mellan EU:s utrikesministrar och ASEM-
ländernas. Jag vill därför ställa ett par frågor till utri-
kesministern innan hon far till Singapore.
Kommer utrikesministern att ta upp Östtimorfrå-
gan med Indonesiens utrikesminister? Kommer utri-
kesministern att ta upp frågan om hur Kina brutalt
tystar all politisk opposition i landet?
På dagordningen står också eventuell utvidgning
med nya länder. Och även här har jag några frågor till
utrikesministern.
Vilka länder är aktuella för att komma med i en
sådan utvidgning? Och hur ser utrikesministern på
Taiwans roll i ASEM-dialogen? Finns det utrymme
för och en vilja till att även Taiwan aktivt deltar i
detta samarbete? Eller förekommer kanske sådana
kontakter redan i dag?
Fru talman! "Svenskt bistånd har under årtionden
varit nyskapande och står, trots de senaste årens be-
sparingar, starkt", framhöll utrikesministern här i dag.
Visst kan man säga att svenskt bistånd har varit
nyskapande inom vissa områden, men långt ifrån
inom alla. Ett område där svenskt bistånd inte har
drivit på utvecklingen tillräckligt kraftfullt är inom
demokratibiståndet. Svenskt bistånd har dröjt sig kvar
i diktaturstater alltför länge. Kuba och Vietnam kan
nämnas som ett par exempel bland många. Här skulle
kraftfullare markeringar ha gjorts för länge sedan.
Den socialdemokratiska regeringens stora ned-
skärningar i biståndet, ända ned till det som bi-
ståndsminister Pierre Schori har kallat "skammens
gräns", måste kraftigt fördömas. Jag har också gjort
det här vid ett flertal tillfällen. Kritiken kvarstår. Jag
har refererat till hur det lät för 20 år sedan då personer
som Arne Geijer för Socialdemokraterna, Allan Her-
nelius för Moderaterna och Torsten Bengtsson för
Centerpartiet resonerade om hur enprocentsmålet
skulle uppfyllas. Det är en nyttig läsning att gå tillba-
ka och se vad dessa personer såg som målet för bi-
ståndet och att detta skulle säkras. Dessa tre partier
har nu varit med om att sänka biståndet till
"skammens gräns".
Regeringens övergivande av enprocentsmålet sän-
der en helt fel signal från i-världen till u-världen och
står i bjärt kontrast till alla vackra ord om internatio-
nell solidaritet som framförs vid högtidliga tillfällen.
Det blir inte trovärdigt.
Fru talman! Det är glädjande att utrikesministern
är så klar och tydlig vad gäller EU:s utvidgning.
Folkpartiet delar helt regeringens åsikt, att EU och
dess utvidgning utgör navet för att förverkliga en
alleuropeisk säkerhetsgemenskap och att EU:s ut-
vidgning kommer att bekräfta samhörigheten mellan
Europas länder och folk.
När sedan utrikesministern kommer in på de sä-
kerhetspolitiska frågorna blir ministern mångordig,
resonerande och inte fullt så tydlig. Samtidigt kan en
öppnare attityd förmärkas i dessa uttalanden från
utrikesministern jämfört med vad förre försvarsminis-
tern Thage G Peterson framfört i denna kammare. Det
välkomnar jag.
"NATO:s utvidgningsprocess bör vara öppen och
utvecklingsbar", fastslår utrikesministern här i dag.
Statsministern däremot slog fast här i kammaren
för bara några månader sedan: "Vi är alliansfria och
skall så förbli." Där fanns ingen öppning.
Min fråga till utrikesministern blir då: Är det utri-
kesministerns formuleringar som gäller eller är det
statsministerns i det här fallet?
I detta anförande instämde Margitta Edgren, Siri
Dannaeus och Bo Könberg (alla fp).