Fru talman! Jag vill sälla mig till dem som ut-
trycker stark oro för utvecklingen i Iran. Jag skall
också säga att jag är mycket orolig för en del av den
opposition som gör sig bred i olika länder i Europa,
inte därför att den opponerar mot regimen i Iran utan
därför att den verkar vara samma andas barn när det
gäller att förtrycka människor när den kommer åt. Jag
menar att det är väldigt viktigt att vi är tydliga i dialo-
gen med Iran. Människor förtrycks, och jag är själv
mycket bekymrad för författare, för journalister och
även för t.ex. konvertiter i Iran. Jag har arbetat med
en del av de här frågorna.
Under de sista minuterna skulle jag bara vilja säga
några ord om NATO, som vi har kommit tillbaka till
här i flera olika sammanhang. Jag tycker att det är
glädjande att se att när det gäller utvidgning av
NATO talar NATO självt och alla som på något sätt
är inbegripna i detta om vikten av att Ryssland skall
vara med i samtalen. Man har från Rysslands sida
vänt sig emot NATO-utvidgningen, men jag tycker att
det mer och mer stiger fram en bild när det gäller t.ex.
Polen, Tjeckien och Ungern, som är de länder som är
aktuella, av att den är oacceptabel men dock förhand-
lingsbar. Det är ungefär de signaler som man får från
Ryssland.
När det gäller de baltiska staterna och t.ex. Ukrai-
na verkar det inte ens vara förhandlingsbart. Jag tyck-
er inte att man skall acceptera det, utan det är till sist
länderna själva, som vi allesammans har sagt, som
skall avgöra vilken framtid de vill ha. Vi samarbetar
på ett mycket bra sätt i Bosnien. Vad som blir vår
egen framtid när det gäller NATO vet ingen av oss.
Det beror helt och hållet på om det kan bli en samar-
betsorganisation för alla länder i Europa.