Herr talman! Jag bistår gärna med den hjälpen om
det kan leda framåt. I ett hemligstämplat dokument
om strategi för utveckling som EU-kommissionen
sammanställde inför toppmötet i Lissabon 1992 påpe-
kades att neutralitet är oförenlig med gemensam poli-
tik på utrikes-, säkerhets- och framöver försvarsområ-
det, vilket till slut kommer att inbegripa ömsesidig
militär hjälp, medlemskap i Västeuropeiska unionen,
NATO samt gemensamma försvarsstyrkor och för-
svarsplanering. I EG-kommissionens, som det hette
på den tiden, svar från augusti 1992 på den svenska
ansökan konstaterades det att Sverige hade ansökt om
medlemskap utan förbehåll och att Sverige accepterat
att EU kommer att utforma en gemensam försvars-
politik och ett gemensamt försvar.
Med hänvisning till detta och till det svensk-finska
förslaget om att ge EU militära muskler till VEU för
att sköta fredsbevarande verksamhet tycker jag att
både jag och Viola Furubjelke skulle vila tryggare i
att det inte är regionen eller stormakten EU vars in-
tressen skulle kunna främjas i olika operationer. Man
skulle kunna få förvissning och klargörande genom att
skriva in detta i EU-fördraget. Min fråga är: Vad
skulle vi förlora på det?
Jag vill också veta hur Viola Furubjelke ser på
Vitrysslands och Ukrainas förslag om en kärnvapenfri
zon i Central- och Östeuropa.