Fru talman! Í juni i år genomför FN en uppfölj-
ningskonferens om miljötoppmötet i Rio de Janeiro.
Rioåtagandet förpliktar. Den dåvarande regeringen
med Olof Johansson och Görel Thurdin som miljö-
ministrar höll en mycket hög profil vid 1992 års FN-
konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro.
I flera avseenden var resultatet av Riokonferensen
också en stor framgång. Jag vill här särskilt lyfta fram
det lokala perspektivet i Agenda 21, den ambitiösa
handlingsplan för hållbar utveckling som antogs i Rio.
Ett stort antal medborgare runtom i världen är enga-
gerade i arbetet med att förverkliga Agenda 21 på
lokalplanet. Det är ett verksamt instrument för att
implementera resultatet från FN-konferensen.
World Watch Institute uppmärksammar i sin senaste
årsrapport tillståndet i världen år 1997 och arvet efter
Rio. Bilden som målas upp i denna artikel är dyster.
Under de fem år som gått sedan Riomötet har våra
biologiska tillgångar minskat drastiskt. Tusentals
växter och djurarter har utrotats. Klyftan mellan rika
och fattiga har vuxit på fem år. Agenda 21 innehåller
en tydlig koppling mellan kampen för en god miljö
och kampen mot fattigdomen. Miljö- och utvecklings-
frågorna hänger intimt samman.
När ekonomin försämrats i den rika världen har
många länder tvingats överge sina åtaganden visavi
utvecklingsländerna. Här är Sverige inget undantag,
även om vi minskat från en biståndsnivå som mätt i
BNI låg i världstoppen till en som är bland de fem
bästa. I Agenda 21 stod man fast vid åtagandet att
höja nivån till 0,7 % av BNI. Detta åtagande klarar
alltså Sverige, trots minskningen av biståndet. Där-
emot har genomsnittet nu sjunkit till sin lägsta nivå
sedan 1973 - ynka 0,3 % av BNI avsätts till bistånd.
Dessa nedskärningar har självfallet också drabbat
FN:s miljö- respektive utvecklingsprogram.
Finns det då något positivt att säga? Ja, på ett par
områden har goda resultat redovisats. Som jag nämn-
de tidigare har vi kommit vidare med det nationella
arbetet med den lokala Agenda 21. På det globala
planet ser vi att produktionen av ämnen som bryter
ned ozonlagret minskar. Montrealprotokollet från
1987 har alltså givit resultat, och produktionen av det
allra farligaste ozonnedbrytande ämnet, som förkortas
CFC, har fram till 1995 minskat med 76 %.
Om vi har ett litet längre tidsperspektiv än från
Riomötet 1992, kan vi också konstatera att utsläppen
av luft- och vattenföroreningar från industriländerna
har minskat och att en striktare lagstiftning mot för-
oreningar från trafik införts.
Den framtida livsmedelsförsörjningen är en av de
svåra frågor vi har att hantera globalt. Centerpartiet
har upprepade gånger kritiserat vårt svenska bistånd
för att fokusera på det storskaliga och glömma det
grundläggande. Sverige har ju gärna stött industriali-
seringsprojekt men först på senare tid ägnat intresse åt
stöd till ett hållbart jordbruk. Vi upplever nu att
världsproduktionen av spannmål har stagnerat, och
likaså fiskefångsterna. Samtidigt växer efterfrågan,
eftersom världens befolkning ökar med ca 90 miljoner
människor per år. Vi kan också se att det höjda väl-
ståndet i Asien ökar den här efterfrågan.
Därför menar vi i Centerpartiet att den gemen-
samma jordbrukspolitiken måste ses i sitt globala
sammanhang. Vi måste också inom EU agera så att
den gemensamma politiken skapar förutsättningar för
en bättre global livsmedelstillgång. Vi måste vårda de
resurser och de gemensamma förutsättningar som
finns för livsmedelsproduktion i Europa. Men för den
skull skall vi inte ge överskottet i bistånd, utan stödja
biståndsländerna att själva utveckla sin egen livsme-
delsproduktion. Lokal livsmedelsproduktion är en
trygghet för den enskilda familjen och också för nä-
rområdet, regionen och landet. Brist på mat är nämli-
gen en orsak till både oro och konflikt.
Rovdrift och miljöförstöring är också en grund till
konflikter. Därför blir miljöpolitiken både nationellt
och globalt så viktig för att vi skall kunna uppnå ge-
mensamma lösningar för fred och utveckling. Därför
hoppas jag att regeringen - förutom vattenproblema-
tiken, som tidigare nämnts - också mycket målmedve-
tet driver miljöfrågorna både inom EU och FN, just
för att vi skall få fred och utveckling.