Fru talman! Några av mina 15 frågor handlade just
om hur Sverige skall agera konstruktivt inom EU. Det
är precis det vi vill göra, när vi nu har hamnat i den
situationen.
Jag måste återkomma till utrikesministern med
frågan om hur man uttrycker sig i internationella
sammanhang. Visst fördömer Sverige ibland, men det
är väldigt svaga uttalanden. Det var först häromdagen
som utrikesministern i Köpenhamn kom med ett utta-
lande om Iran och författaren Sarkoohi.
Och hur är det med Kina? Vi har faktiskt inte
glömt hur man i samband med konferensen i Kina av
någon anledning glömde bort att överlämna protestlis-
torna mot förhållandena på barnhemmen. Vart tog de
vägen? Jag undrar om inte jag påminde utrikesminis-
tern om vad Palme sade, något som jag tycker att han
gjorde mycket bra.
Det påminner också om något annat från 70-talet,
nämligen en sång: Å, å, å tjejer, vi måste höja våra
röster för att höras. Är det kanske inte just det som
utrikesministern och den svenska regeringen måste
göra i vissa sammanhang?
Avslutningsvis, fru talman, vill jag bara säga: Jag
började med att tala om trovärdighet. En svensk utri-
kespolitik måste bottna i att vi har en nationell politik
som vi kan vara stolta över och som gör att människor
känner samhörighet. Jag vill upprepa det, eftersom
även jag hade glädjen att träffa ungdomarna från
Peace Quest. Det var oerhört inspirerande, men vad
var det för frågor som de tog upp, förutom dem som
här har nämnts? Jo, de tog naturligtvis upp frågan om
svensk vapenexport. En sådan fråga var: Hur är det
möjligt att Sverige kan exportera krigsmateriel till
Indonesien, som ockuperar Östtimor?
Men man undrade också varför Sverige inte i FN
och i säkerhetsrådet har tagit upp en del av de frågor
som jag nämnde. Jag menar att Sverige för att ha en
trovärdig utrikespolitik måste ha en rättvis och soli-
darisk politik här hemma och måste agera för höjt
bistånd och för solidaritet och rättvisa i världen. Det
är den utrikespolitik som Vänsterpartiet vill stödja
och som vi hoppas att regeringen vill utveckla.